Men länsmannen vände sig med en obehaglig förtrolighet till mig och hviskade: "Icke är hon precis för hvar man — men jag har på tu man hand mer än en gång fått —"
"Herrn ljuger", utbrast jag högt.
"Hvad", utropade länsmannen, "hvad skall detta betyda?"
"Att herrn ljuger och det till på köpet som en narr", sade jag helt lugnt.
"Mina herrar, mina herrar!" inföll prosten medlande.
"Herra mig hit och herra mig dit, farbror", skrek kronans ombudsman, "men jag skall lära den der gunstig herrn att respektera min person och mina ord."
"Er person känner jag lyckligtvis föga", genmälte jag kallt, "och, med ert sätt att föra ordet, undviker jag helst all bekantskap."
"Herre, vet ni hvem jag är?"
"En lögnare åtminstone i ett fall", sade jag och steg upp för att aflägsna mig.
"En lögnare", röt den af toddyn något upprymde länsmannen och som sannolikt kände sig angripen på sin ömmaste punkt, "hvad har jag då ljugit på er?"