"Herrn lofvar ju mig att icke tala om det för någon?"
"Icke ens för Bengt?" frågade jag leende.
"Nej, nej — för ingen!"
Jag betraktade den unge engelsmannens porträtt. Det var ett själfullt, vackert ansigte i blomman af ynglingaåldern. På åtsidan voro med blyerts flyktigt tecknade följande ord:
"To my dear Kallista, my Idol, from Edmund Sutter, midshipman in Her Majestys Navy, Åland, Juni 1854."
"Hvad står der?" hviskade flickan skyggt.
"Till min dyra Kallista, min älskling, af Edmund Sutter, kadett vid hennes maj:ts flotta, Åland i Juni 1854."
"Tack, herre!" sade hon sakta och räckte ut handen efter porträttet.
"Hvarför håller du denna bild så kär?" frågade jag deltagande.
"Han räddade ju med fara för sitt eget lif Bengts far och mig den der svåra natten under kriget?"