För det tredje: Till och med om den rådande meningen skulle vara icke blott sanning utan hela sanningen, så skall den, så fram icke dess kraftiga och allvarliga bekämpande tillåtes och värkligen äger rum, hos de flästa, som antaga den, endast blifva ett slags fördom, enär man icke förstår eller frågar efter dess förnuftiga grunder. Och icke blott detta utan, för det fjärde, åsikten själf kommer då i fara att gå förlorad eller blifva maktlös och beröfvad sitt lifgifvande inflytande på karaktär och handlingssätt; dogmen öfvergår till en rent yttre bekännelse, som icke förmår värka något godt, utan endast hindrar en värklig och innerlig öfvertygelse att växa upp ur förnuft eller personlig erfarenhet.
[12]. I brefvet till Filemon.
Öfvers.
[13]. Själfplågeri, späkning.
Öfvers.
[14]. Muhamedanernas bibel. Se Verdandis småskr. n:o 3, Herman Almkvist, Koranen.
Öfvers.
5. Slutord till dem, som visserligen medgifva yttrandefrihet, men blott om den användes på ett hofsamt och ärligt sätt.
Innan vi lämna frågan om tankefriheten, torde det vara lämpligt att fästa något afseende vid dem, som visserligen medgifva, att uttalandet af hvilken mening som hälst bör tillåtas, men endast på det villkor, att det sker på ett hofsamt sätt, och att gränserna för ett ärligt meningsutbyte icke öfverskridas.