— Jag behöfver den ju så lite.
— Det rår jag inte för. Men jag behöfver och jag kör, om djäfveln tog.
— Vi ska se, hur länge du får. Det finns väl lag och rätt här i landet. Rätt ska vara rätt.
Janne fyllde sand på vägen från Kalles sandgrop. Han jämnade den slät som ett bord, och så körde han på den igen så att det hurrade i skogen, ty Janne hade goda hästar.
— Rätt ska vara rätt, tyckte Kalle, och så gärdade han ett led tvärs öfver vägen.
Han tog endast halmband, ty han tyckte, att då Janne såg ledet, borde han vara så finkänslig och förstå, att Kalle menade; Stopp!
Gummorna, som gick till blåbärsskogen, såg ledet midt öfver vägen, och som de kände till krakelet, korsade de sig och sade:
— Himmelens skapare! Hur trångt må de där båda ska få det i den andra världen, när de har det så där knappt redan i denna?
Janne fick höra om gillret. Den är inte sen, som bud för.