Och domare och nämnd granskade saken ånyo och fann rättvist, att då Jannes förfäder af ålder begagnat vägen och då vägen var till stor nytta för Janne, så borde något annat ej komma i fråga, än att Janne också fick begagna den. Och i betraktande af att det blef för drygt och betungande för Janne att ensam underhålla den långa vägsträckan, dömdes, att vägen skulle skiftas i tvänne lika stora lotter, så att Kalle också skulle få sin andel att sköta.
Janne bjöd Kalle och sina vittnesmän på öl vid gästgifveriet.
— Nu har rätt blifvit rätt, sade han till Kalle, och nu ska vi inte tala om den där vägstumpen mer.
— Nej nu ska vi vara vänner i lif och död. Dör jag först, så kör du mig till grafven, dör du, så kör jag dig. Goda vänner ska köra hvarandra till grafven, efter landsens sed, och ingenting står nu mer emellan oss. Det hör ni, gubbar, sade Kalle till vittnena.
Janne körde sedan den vägen i mörker och ljus utan något hinder från Kalles sida.
— Rätt ska vara rätt, sade Kalle.
Och när Janne färdades fram där den sista färden till kyrkogården, satt Kalle fram på och körde.
Pris: 3 mk
Noteringar:
Originalets grammatik, stavning och interpunktion har bibehållits. Ett antal uppenbarliga fel har rättats som följande (innan/efter):