Prästfar svarade ej, men höll sig orörlig under en hel minut.
— Bolla berättar mig, meddelade faster sävligt, liksom om hon njutit av den lille prästens ostyriga ansiktsspel, — att Nanna brukade ligga och läsa uppe på vinden och ha ljus tänt mitt på dagen.
— Sjutton hakar, spratt kyrkoherden upp, — kanske hon ligger där ännu?
— Bevare mig, korsade sig faster, — Ola har forskat så väl, att han fått annat med i dagen —. Men det är min hemlighet.
— Sakramenskade flickunge, fräste prästen, som fortfarande hade tankarna på ljusläsningen.
— Nå, hon gör ju inte om det, tröstade faster.
— Nej, det vill jag hoppas, hotade prästfar, glömsk av allt utom den eldfara han lupit. — Så Bolla har äntligen hunnit kläcka det ur sig? Men vad har här varit för tillsyn med ungen?
— Det var just dithän jag ville komma, sade faster.
— Vems är felet, snäste den gamle.