Den gamla rätade upp sig, så gott hon förmådde, när svärsonen kom infarande.
— Seså, seså, läspade hon med sina infallna käkar, — filosofi och religion, lille Lars Fredrik! Bästa medicinen blir att få Nanna tillbaka — Nanna själv lär vara kurerad nu!
— Ja, Nanna, Nanna — men mamma, mamma, nästan snyftade kyrkoherden.
— Hör nu, attendez un peu, mon cher, lugnade änkeprostinnan, — var inte den lilla inviterad till nådig grevinnan på — vad heter det nu — Vallherr — Herrevall?
Gubben studsade, men slog ifrån sig i nästa nu.
— Omöjligt, klagade han, — omöjligt! Hon har svultit eller frusit ihjäl — det är alltsammans!
— Men det stod ju i biljätten, hörde jag, att lilla fölungen mådde väl, n’est-ce pas? Jag har länge förstått, att Nanna behövde någon variation.
— På Herrevall? Omöjligt! Det har packet — sigenarna funnit på.
— Il n’y a pas d’impossible dans ce monde, förklarade den gamla. — Hur skulle det vara, om du skickade någon — någon — Josef till exämpel — att fråga —
— Josef? Varför just Josef! Varför den galningen? Sitter svärmor och driver med mig?