— Nåväl, skrek volontären och gjorde en förtvivlad gest mot huvudet, — pappa ser mig — kanske — aldrig mer! Mitt blod kommer över —
— Great Scott, avbröt Eugène med ett torrt skratt, — har du blivit en kruka, Josef? Man kan höra, att du aldrig mött skjutvapen i värre krig än det här, old boy!
Det ögonkast, varmed krigsmannen mätte fredsvolontären, var oemotståndligt. Josef gjorde helt om och skyndade utan hälsning på dörren. Elna följde honom — man såg bakifrån på hennes skuldror, att hon grät.
Eugène gjorde än ett försök att beveka den hårdhjärtade fadern till de olyckligas förmån.
— Men kassan då, bad han i sin oskuld, — låna honom kassan! Kontanter är —
Kyrkoherden lyddes ej till hans ord. Han hade igen böjd och bruten sjunkit ner framför sina längder.
— Ett svagt hjärta, sade han, — hela huset har vilat på ett stackars svagt hjärta! Ack, mina barn, mina arma barn!