Nanna hörde i början ej, vad hon talade om, hörde endast så mycket tydligare bräkandet från gården.
— Om utifall att, härmade bror Josef och fick bröderna med sig i sin munterhet. Ingen av dem hade egentligen någon svaghet för Bolla.
Men nu hörde fler än Nanna larmet ute från fårhuset.
— Håller di på att bryta sig in, frågade kyrkoherden otåligt.
Volontären reste sig till hälvten.
— Jag skall på stunden hämta mina pistoler —
Men mamma tecknade åt sonen, ivrigt och förskräckt. Nu yttrade sig faster Jeanette. Det var som signaltrumpeten, som befaller ordning.
— Två saker kan man göra, sade hon och strök samman några smulor på duken, — antingen släppa Karo på byket eller också hysa dem, där man kan ha uppsikt med dem —
— På logen, föreslog mamma välmenande.