Detta blev för mycket för faster Jeanette.
Det blev också de andra för mycket. Marie-Louise försvann, Daniel vände sig bort. Rinaldo reste sig från bänken, och de mörkhyllta främlingarna började snörvla någonting på sin rotvälska. Folkstugan var full av sorl och rörelse. Men sigenerskan låg stilla i Josefs armar och lät kyssa sig … på munnen, på brösten, på armarna … Nanna förstod ej, varför, men det kändes, som om kyssarna träffat henne själv. Det kändes så angenämt, liksom domnande …
Det var en skandal utan like. På själva julafton, i själva prästgården, av prästens egen son! Faster fäktade med armarna utan att få ljud.
Jo nu, efter en lång, hes flåsning, nu kom det klang i trumpetrösten.
— Jag ville bara fråga, skrek hon, så det skallade långt in i salen, — jag ville bara fråga, vart mammas guldkedja tagit vägen?
Själva Josef lystrade och släppte hednakvinnan.
— Guldkedjan, frågade han, — ja, vem har guldkedjan?
Det blev ett ropande:
— Jag lämnade den till — och jag lämnade den till —