Ingrid steg långsamt upp och följde efter Maja, som varligt satte ned sin börda på en sten vid stranden.
»Vad heter han?»
»Inge. — Fadern ville så.»
»Stackars liten. Du och jag ska’ nog bli goda vänner.»
Hon smekte hans tärda kind, och gossen, som slutit ögonen, såg upp på henne med ett uttryck av undran.
»Stanna nu här, medan moster Maja hämtar båt. Som väl ä’, ligger den borta vid röjningen.»
Efter några minuter for en båt i stark fart om närmaste udde. Inge bäddades bekvämt ned i fören, och Ingrid fick sin plats på aktertoften. Under oavbruten tystnad rodde Maja genom sundet och in till Dägeröbys gamla båthamn.
»Låt kappsäcken vara. Den får Olle gå efter.»
Maja tog åter gossen och bar honom uppför backen till stugan. Ingrid följde viljelöst efter.