»Jaa, du hade låtit nyckeln sitta i.»
»Och nu ä’ di sin kos?»
»Nej, ingenting ä’ rört. Allt står precis som vi ställde det.»
»Det var konstigt.»
»Tjyvarna har blivit skrämda och givit sej av utan att ta något.»
»Nå, men väskan då?» frågade pastorn ivrigt.
»Jaså, det var en väska», anmärkte länsman. »Jag kunde nästan tro det.»
»Ä’ den borta? Den skulle ligga på bordet därute.» Pastorn reste sig upp för att se efter.
»Lugna dej, Gustav. Det går rakt inte an. Du får lov att vara förståndig. — Ja, väskan hann di få med sej, du ska få veta allt så småningom. Men nu kommer Brita med lite mat. Olle och jag har redan ätit.»