»Det gör han aldrig, när han ä’ vaken», sade modern. »Doktorn säger, att han måste ut på landet, om han ska’ få leva. Jag ville, att han skulle komma till Frönäs, efter gården en gång ska’ bli hans.»
»Så tänker nog inte han, som nu bor där», sade Maja. »Men vi ska’ inte tala om den saken.»
Dalkarlsklockan ute i stugan började slå. Maja räknade elva slag.
»Vad det blir sent! Nu måste du sova, för du ska’ opp i tid, om du tänker fara i morgon.»
Men Ingrid fortsatte:
»Och du, Maja, hur har du det? Jag vet, att dina föräldrar ä’ döda.»
»Ja, jag får vara bonde själv i Nedergår’n, så länge det varar. Förstås, jag har god hjälp av Olle.»
»Att du inte gift dej?»
»Å, en kan ha sina bekymmer ändå.»
Det var tyst en stund.