»Olle ä’ visst en bra karl», började åter Ingrid.
»Går väl an. Om han inte vore så långsam. En får lov att sätta fart i honom.»
Åter var det tyst.
»Hur gammal ä’ Inge?»
Men på den frågan kom inte något svar.
Maja drog försiktigt av sig kängorna och smög ut i strumpfötterna. I stugan satt Olle och halvsov. Gamla Stina-Lisa hade redan lagt sig.
»Ä’ du oppe än, Olle? Då blir det väl jag, som får följa Ingrid i morgon, för dej kan väl ingen få liv i, så bitti’ som hon ska’ fara.»
»Ska’ hon tillbaks så snart? Ja, nog ska’ jag vara vid båten.»
Olle satte mössan på sig och gick mot dörren. På tröskeln vände han om och klev in igen.