Isabel ryckte till, och Elin gick ett par steg fram emot dem.
Pastorn tog åter i med höjd stämma.
»Ä’ det så, att du vill gifta dej med henne, så har jag ingenting att säja.»
Lars-Johan sprang häftigt upp.
»Eftersom pastorn ä’ så nyfiken, så kan han få veta, att jag inte tänker gifta mej med Elin och inte med någon annan heller.»
»Men jag säjer dej, att antingen måste du gifta dej med flickan, eller också får du hålla dej härifrån.»
Lars-Johan var färdig att gå ut men vände om i dörren.
»Och jag säjer, att jag varken gör det ena eller det andra.»
»Då handlar du som en feg usling, det intyget ger jag dej som präst och som hederlig karl.»
Detta blev för mycket för Lars-Johan.