»Elin, kan du förlåta mej?»
»Det var inte behövligt att komma hit», snyftade hon fram. »Han har ingenting ont gjort — — och han ä’ lika olycklig som jag.»
Det var inte lönt att tala med henne nu. Pastorn gick ut och såg sig kring efter Isabel, som redan gått ned i båten. Hon var blek, och det såg ut som om hon gråtit. Han betraktade henne forskande.
»Det ä’ ingenting», sade hon ännu en gång. »Det ä’ över nu.»
Pastorn sköt ut båten och rodde hem under tystnad.
På andra stranden var Märta dem till mötes. Olle stod uppe på vägen och höll i hästarna, och några skolbarn trängde sig omkring honom.
»Nu kommer pastor Hemming tillbaka med oss till Dägervik», föreslog Märta.
Nej, det kunde han inte.
»Jag har lite svårt för att se goda människor i ansiktet just nu», sade han.
Han böjde sig ned mot marken och hjälpte en tordyvel, som låg på rygg, att komma på benen igen.