»Kära Lars-Johan, jag bar mej inte rätt åt mot dej sist.»
Lars-Johan drog en suck och såg upp.
»Jo, det gjorde pastorn, och nu vill jag också göra rätt. Jag har tänkt på, vad pastorn sa’, både dag och natt, och jag vill inte halta på båda sidor.»
Han reste sig upp och gick fram till bordet, där pastorn satt.
»Det ä’ på det viset, att vi skulle ta ut lysning för Elin och mej till om söndag.»
Pastorn visste till en början inte, vad han skulle säga.
»Har du noga tänkt på saken?» frågade han till slut. »Och har du talat med din far?»
Ja, det hade han gjort.
»Och han ä’ med om det?»