12. Vinter.
Vintern kom tidigt det året. I slutet av oktober timade det första snöfallet, och i början av följande månad var kölden så stark, att de inre fjärdarna lade sig. Man kunde gå på isen till Långgarn, men i den smalaste delen av sundet gick som alltid en öppen ränna för strömmens skull. Sjöfarten tog slut med ens, och i fjorton dagars tid var Dägerön avstängd från all beröring med fastlandet, medan det varken bar eller brast.
Kapten Melby hade redan under sommaren börjat bygga en bred, flatbottnad isbåt med långt utfallande stävar och försedd med kraftiga medar. Nu påskyndades arbetet, och kaptenen hade snart den tillfredsställelsen att kunna lysa på i kyrkan om vintertrafikens ordnande från Norrudden till Valsjökvarn med en regelbunden tur i veckan, så ofta isen inte var körbar. Båten visade sig utmärkt och kunde på grund av sin konstruktion, som kaptenen själv tänkt ut, lätt drivas upp från öppet vatten på den fasta isen.
Första gången den kom till användning, var kapten Melby med. Det var ett hiskligt väder, och flickorna hade tiggt och bett, att han inte skulle ge sig ut. Men han måste, sade han, själv pröva båtens duglighet på en längre färd under svåra förhållanden, innan han ville anförtro den åt någon annan.
Dessutom var det nödvändigt, försäkrade han, att sätta upp en ny signalstång vid kvarnen i stället för den gamla, som blåst av under den sista stormen. Mjölnarn höll visserligen på att skarva den, kunde man se med kikare från Norrudden, men det lönade sig inte, tyckte kaptenen.
Och så var det ytterligare en sak. Han skulle passa på tillfället, viskade han åt Märta, och göra upp räkningen med den ohängde länsmannen, som inte synts till på aldrig så länge. Nu skulle det bli annat av. Han skulle hugga honom i håret och ta honom på släp med sig till Dägerö.
Sin sista avsikt kunde han dock icke utföra. När han efter ett par timmars styvt arbete kom över, fick han till sin stora förvåning höra, att länsmannen flyttat från orten, och att en annan förordnats att sköta hans plats. Ett flera dagar gammalt brev till pastorn eller kaptenen, vilkendera som först anlände, skulle närmare förklara saken.