Hon vände sig bort, men Maja gick efter och såg henne skarpt i ögonen.
»Då ä’ jag den som ska’ vänja honom. Trösta mej för dej, Ingrid! Jag tror gossen inte haft någon mor heller.»
Ingrid slog armarna om henne.
»Jag kan inte, Maja — jag kan inte.»
När de kommo ned till båten, tittade Maja åt alla håll efter Olle.
»Det var det jag sa’. Inte orka’ han opp, inte, det kunde en väl veta, och ändå bulta’ jag på i drängstugan riktigt i god tid. Men att han haft så pass förstånd att lägga på presenning, så att det inte skulle bli daggvått i båten —»
I detsamma kröp Olle fram under presenningen, där han legat under natten.
»Jämmerstaligen — så du kan skrämmas! Och nu hinner du inte få något varmt i kroppen. — Ja, då får jag gå tillbaka till Inge-pojken.»
Hon hjälpte ned Ingrid i båten.
»Du skriver väl emellanåt?»