»Jag sätter inte på mej skorna», sa’ Inge, »ifall vi får lov att gå i vatten igen.»
»Du tänker väl inte ro efter honom?»
»Jo, det ä’ vad jag tänker.» Inge såg upprörd ut. »Jag måste åtminstone tala med honom och säja honom —»
Han tystnade. Vad skulle han egentligen säga?
»Vi får ändå ro dit», fortsatte han, »och se vad det kan vara. Och om det blir något farligt, ska’ väl vi komma fortare med två par åror och den här lätta båten, helst undan för vind.»
Berget gick brant upp ur sjön en lång sträcka, och det fanns intet spår till utsprång eller fördjupning i klippväggen, där en båt kunnat lägga till. Men de hade lagt noga märke till stället, där den okände sist visat sig, och när de hunno dit, påträffade de efter åtskilligt sökande en rämna, så smal, att den endast gav plats för mindre båtar att löpa in. Det höga berget var liksom kluvet ända till grunden, och den uppkomna öppningen, som gick i sned riktning, var fullständigt dold genom att den ena klippväggen sköt ett stycke fram om den andra.
»Ska’ vi?» frågade Anders tveksamt.
Men Inge var redan i färd med att staka sig in. Vattnet var i början mycket uppgrundat, så att de lätt nådde botten med årorna. Längre inåt berget blev det djupare, och de fingo driva fram båten genom att ta törn mot klippväggen än på den ena sidan, än på den andra. Rämnan trängde ihop sig upptill, och det var rätt skumt, innan de vant sig vid mörkret.
Småningom blev vattnet åter grundare, på samma gång som klyftan betydligt vidgade sig. En liten strandremsa av rullsten och knapergrus gjorde det möjligt att fortsätta till fots. Gossarna drogo upp båten och smögo sig försiktigt vidare. Emellanåt stängde en klipphäll vägen, och de måste vada ut i vattnet upp till knäna. Inge hade att släpa på sin bössa, som nödvändigt skulle med, och det vållade åtskilligt besvär. Det dröjde därför en god stund, innan de fingo sikte på den, som de sökte.
Främlingen hade lagt sin båt invid en flat berghäll och satt själv ett stycke därifrån med en silverbeslagen sjöskumspipa i munnen. Det var en mörklagd man med ett djärvt utseende, synbarligen mycket stark.