När de kommo fram till Norrudden, var Dägerviksbåten redan i sikte.
»Nu blir det först att köpa biljett hos fiskarns», undervisade Olle. »Det kostar visst bara en tolvskilling, men gubben ä’ noga med att allt ska’ gå ordentligt till.»
Ingrid ville lämna en slant för rodden, men Olle var bestämd.
»Det passar sej inte med några stadsfolor här ute.» Därmed stötte han från land och var snart försvunnen mellan kobbarna.
2. Ekskärs Anders.
De första dagarna måste Inge hålla sig inomhus, för luften var för stark i skärgården, påstod Maja.
Men så, en solvarm dag, när kritterna för första gången skulle ut på storskogen, fick gossen vara med. Det var ett skådespel. Kor och kvigor skenade i väg på ovana ben, hasade omkull och reste sig skamsna. De tittade på Maja. Om hon hade märkt, måntro, hur tokigt de buro sig åt? Så bar det av igen, de slogo bakut, frambenen ville inte bära dem, och så rakade de på knä och höllo på att fläka sig.