I detsamma for ett hopvikt papper in genom det halvöppna fönstret. Kaptenen sprang fram för att se efter, vem som kastat in det, men ingen syntes till.
»Vad ä’ det för konster! Flyger det brev i luften?»
Pastorn öppnade skrivelsen, som endast innehöll följande ord:
Sök i höga berget på Örnhuvud.
»Det ä’ halta Kalles kråkfötter, tycker jag», sade kaptenen. »Jag har en gång fått en nidvisa på det där sättet.»
Pastorn påminde sig, att länsman Videstam en gång pekat ut den stora ön på kartan såsom ett lämpligt tillhåll för tjuvarna.
»Hade vi bara Sten här! Aldrig har han behövts bättre.»
Märta gick fram till fadern och viskade:
»Ska’ jag trolla hit honom?»