»Om du det kan, så förlåter jag honom alla hans illfundigheter.»
Hon tog papperet och skrev dit ytterligare några ord.
»Blomqvist», ropade hon åt kusken. »Kör genast till Sunnansund och lämna det här åt den främmande herrn. Han ä’ hemma, såg jag, när vi for förbi. Vänta på honom, för han ska’ med tillbaka.»
»Ä’ det länsman?» utropade pastorn och kaptenen på samma gång.
Märta nickade.
»Vi ha mötts ibland på vägarna. — Han lyckades narra mej som alla andra, när han kom med polacken, men inte hade det gått i längden.»
»En sådan —», började kaptenen — »förhärdad», fyllde Märta i — »lurifax», avslutade pastor Hemming.
»Jag ska’ lära den spelevinkern —»
»Far har ju nyss förlåtit honom.»
Men kaptenen gick på: