»Låta mej ränna omkring och patrullera och spionera, som om jag inte hade viktigare att göra.»
Och så brast han ut i ett skallande skratt.
Det dröjde länge, innan skjutsen kom tillbaka.
»Ap’tekarn måste naturligtvis göra toalett», skämtade Märta.
»Jag tror, jag går mot skjutsen», sade pastorn. »Ifall det nu ä’ han — vad jag dock tvivlar på.»
Kaptenen hade slagit sig ned och fått tag i en pipa.
»Gör det, och bered honom på vad som väntar honom.»
Det var verkligen länsman, som satt i droskan, nöjd och belåten, med uniformsmössa på huvudet, som om han visste, att han skulle ut på förrättning.
»Men Sten, vad ä’ det här för pojkaktigheter! Att gyckla med kapten Melby på det här viset.»