Gobort tittade frågande på länsman, som med bestämd min utpekade kursen.
»Han må väl veta, vad han säjer», sade gubben saktmodigt. »Jag tänkte vi skulle runt ön till sandviken på öster sida.»
»Kanhända jag kan visa er en ginväg, som ni inte har reda på.»
Kalle upprepade för Gobort, vad länsman sagt.
»Hå, hå. En lever för att lära», sade gubben och höll upp litet bättre. »Inte trodde jag, det fanns ett hål här i skärgår’n, som jag inte stuckit min näsa i.»
Litet emellanåt såg han dock misstroget på länsman, som om han undrade, om det verkligen var hans mening.
»Låt bara gå. Fall av nu en smula — så där, ja.»
De voro i lä under berget, och ökan gled sakta fram. Och så skilde sig klippväggarna nertill, och rämnan blev synlig.
»Det må jag säja», sa’ kaptenen, »det ä’ som en riktig rövarkula.»