Plötsligt fick han en knuff, så att han höll på att falla omkull.
»Vad står du och glor efter?» hördes en gäll stämma.
Han vände sig om och fick se en ungefär jämnårig gosse med ett elakt uttryck i ögonen. Det var Anders i Ekskär, som fått lov ifrån skolan för att hjälpa Dyviksfolket — de skulle också släppa sina djur på skogen den dagen.
»Du, svartöga, vad heter du?»
Inge svarade inte.
»Vill du slåss, säj! Jag ska’ lappa till dej, så det ska’ vissla om’et.»
Inge vände sig om för att gå men fick åter en knuff.
»Ä’ du rädd, din kruka! Jag tror du revar segel med ens.»
Inge gick långsamt förbi suggan utan att vidare tänka på någon fara från det hållet, men Anders sprang om honom och ställde sig mitt i vägen.