»Jag vet ju, att ni tagit Pekkonen och di andra.»
»Men du vet inte, hur det gick till. Och inte vet du, att länsman fått ett högt ämbete och ska’ flytta till sta’n. Och så ska’ han gifta sej med en av herrgårdsmamsellerna. Och pastorn ska’ ha den andra, men vem som ska’ ha den ena, och vem som ska’ ha den andra, det ä’ inte avgjort än.»
»Nu ljuger du som vanligt.» Gobort suckade.
»Det ä’ dagsens sanning, säjer jag, och om det inte ä’ riktigt klart ännu, så blir det endera da’n. Och kapten Stormby — men jag ska’ inte kalla honom så mer, för det ä’ en hedersgubbe. Du skulle sett, hur han ordnade båtarna, när vi skulle till galeasen. Det var fjorton stycken, och vi rodde i en lång rad efter varandra med sex famnars mellanrum, det hade kapten bestämt, och han stod raklång i första båten och hade hissat sitt befälstecken, sa’ han — det var en röd silkesnäsduk, som han knutit fast på käppen. Och när vi kom till Bredskär, där vi förstod att ålänningen skulle ligga, så dela’ vi oss, och somliga rodde norr om holmen. Och bra var det, för di kom rakt på lumpsamlarn, som varit framme vid skutan. Men han hade inte fått henne flott, och det kunde vi inte heller i första taget. Och lumpsamlarn hade Pekkonen ombord i sin båt, och di blev tagna båda två.»
»Det där vet jag, har jag sagt.»
»Men vad säjer du om, att pastorn drog fingerkrok med Heikki, jättepojken, du minns? Han var vild och galen av brännvin och kasta’ en tre fyra stycken av oss i sjön. Men pastorn gick lugnt emot honom och räckte fram långfingret. Och den enfaldiga token högg tag och grina’ som en solvarg — trodde det var fråga om att visa sin styrka. Och så stod di och titta’ på varann en stund. Men så börja’ det knaka i fingret på finnpojken, och han sjönk på knä —»
»Det talte Elin om, när hon var här i går», fick Gobort äntligen ur sig.
»Och då låter du mej hålla på och berätta, jag, som har så mycket att göra. Men vad ä’ det där?»
Det klappade i ett segel alldeles utanför stugan — det var en båt, som vände tätt intill berget. Kalle tittade ut genom fönstret.
»Ä’ han redan här? Det ä’ kapten-gubben. Jag lofte följa med honom till tinget och vittna. Länsman har dem nog fast, men det vore bra, sa’ di, om jag också for med.»