Efter hand kom det fram under ideliga avbrott, att de misstänkte skepparn för att ha stulit svinet och ville, att länsman skulle fara dit och visitera.
»Men hur kunde ni veta, att det var jag, som rodde förbi?»
»Å, det kunde en väl se, det var klart.»
»Kände ni igen mej?»
»Hur skulle en kunna känna igen kommissarien, så som han styrt ut sej, var det likt det!»
»Och båten ä’ ny, så den kunde ni inte ha reda på.»
»Ja, det såg vi, och att det ä’ mjölnarn, som byggt’en.»
»Begriper du det, Gustav? Det tycks vara ogörligt att ta sig fram i hemlighet här ute. Och lika ogörligt att få veta, hur di kommit underfund med att det var jag.»
Men gumman redde saken.