»Men Olle ä’ nog lika stark», menade Inge.
»Han ä’ nog starkare för den delen, men han ä’ inte så kvick. Och så vill han aldrig slåss.»
Efter en stund tillade han:
»När jag blir stor, ska’ jag klå Lars-Johan.»
»Varför ä’ du så ond på honom?» frågade Inge.
»Han ä’ elak mot Elin. Han sitter hemma hos oss i timmar, fast far sagt, att han inte får komma. Och Elin gråter om nätterna för hans skull.»
»Han tänker väl gifta sej med henne, kan jag tro.»
»Gifta sej — han! En rik bondson! Nej, men göra henne olycklig, det ä’ vad han vill. Jag ska’ skjuta honom, när jag får fars lodbössa.»
Det rullade som ett herrskapsåkdon förbi.
»Vem kan det vara?» undrade Anders, för han kunde inte se utåt vägen.