»Ali. — Det ä’ arabiskt blod i honom.»
Gossen var röd och varm av ansträngningen, och kaptenen satt och såg på med ett belåtet leende, tills hans ögon blevo som smala springor.
»Håll ut bra i svängen — sakta, Ali — och kör inte fast i trossen, som vi möter. Se så, ja, — nu kan det vara nog för den här gången.»
Han tog tillbaka tömmarna och körde vidare under tystnad.
När de åkt en halvmil och närmade sig kyrkan, började gubben åter bli språksam.
»Di ska’ gifta sej, hör jag, Olle och Nedergårds Maja.»
Inge såg upp mot honom.
»Inte kan det bli av nu, när di får lov att sälja gården.»
»Jaså, du har så noga reda på dem?»
Jo, Inge visste besked. Han talade om hur svårt de hade, fast Olle arbetade så obegripligt och Maja var så rapp och duktig.