Hafwa sig om mig begifwit:
Fete oxar alt rundt omkring,
Stå mig alt efter lifwet —"
»Tig med ditt skrål», avbröt pastorn strängt. »Ä’ det anständigt att komma med sådana slagdängor.»
»Slagdängor! Gud förlåte pastorn, som talar så syndigt om skriftens ord. Ska’ inte en fattig stackare få trösta sej i sin bedrövelse med en psalm Davids, fast den, gunås, inte står i nya psalmboken?»
Och han fortsatte versen:
"Som lejon wred,
Gapa de med sin mun så bred."[1]
[1] N:r 39: 5 i 1695 års psalmbok.
Men nu tog länsman i. Det var rent märkvärdigt, förklarade Kalle sedermera, vad den lilla karln hade för ett sätt att få folk att tiga — och att tala med, om han det ville.