»Får ni något?» frågade länsmannen.
»Inte finns det någon fisk här», klagade Anders.
»Då kunde ni gärna ge er ut i skärgården och meta. Och om ni ser någon båt åt Äggskärshållet, så ro genast hem och tala om’et.»
Gossarna voro genast hågade, men pastorn invände, att det skulle dra för lång tid. Innan de kommo tillbaka och länsmannen hann ut, voro nog tjuvarna sin väg för länge se’n.
»Om vi hade kapten Melby här, skulle han nog tänka ut någon signal.» Länsmannen skrattade.
»Di kan tända opp eld på någon holme, så det syns från prästgården», hittade Maja på.
Men det behövdes ingen signal. Gossarna kommo tillbaka utan att ha sett någon båt utom ett par stycken under Sunnansundslandet, där de höllo på med att dra bonot.
Lika liten framgång hade Olle och länsmannen den följande dagen. De spanade med kikare åt alla håll men varsnade ingenting ovanligt.
Just som de skulle fara hem, utbröt ett hiskligt oväder med åska och regn, så att de måste dröja en stund, innan de vågade sig ut. Stormbyn gick värst fram över själva Dägerön, som var insvept i ett svart moln, så att de inte kunde se en skymt av land åt det hållet.