JUDITH.
O Abra, Abra, — är ej detta hjerta
Ett qvinnohjerta? Se, hur skön han är!
Se detta löje på hans friska läppar!
Skall jag från dessa drömda fröjder rycka
Hans själ till… Abra, nej, begär ej det!
Det finnes ej en själ, så full af synd,
Att ej hon renas kan och blifva salig
Af kärleks makt.
ABRA.
Hjelp, fader Abraham!
Hon för en hednings kärlek glömmer allt:
Sitt folk, sin Gud och sina fäders tro!
Må himlen öppna sig!!
(En chör af judar och judinnor höros på afstånd.)
CHÖR
Himmelens fader, hör våra böner,
Du, som från höjden oss alltid är när.
Skydda Jerusalem! Bädda Jerusalem!
Tag ej din hand från Israels söner,
Hör hvad ditt folk i sin ångest begär!
JUDITH (som åhört sången).
Hvad var det, Abra?