Han såg ut som om han nu kommit mellan två eldar. Han syntes ha det riktigt svårt.
Ett obestämt brummande och så något som kunde vara halvkvävda snyftningar, var allt vad jag vidare kunde höra från honom.
Han kastade sig också från den ena sidan till den andra. — Det var alldeles tydligt att detta skengiftermål skaffade honom mycket stora lidanden.
Men jag kunde inte hjälpa honom i detta. Och dessutom somnade jag snart in, glömmande både kontrahenterna och det underliga beduinbrölloppet.
SJUNDE KAPITLET.
Svåra instruktioner.
Min sömn var så tung att jag först vaknade vid travet av en mängd kamelfötter. Jag reste mig och tittade ut genom tältet. Dagen grydde redan vid den östra horisonten och åt det hållet där vi hade havsbukten var det morgonrodnad. Men inte bara detta, ty där var det visst också en eldsvåda, vilket bestyrktes av det rörliga livet i lägret.
Männen hade brutit upp och när de återkommo voro deras kameler lastade med byte. Även scheikens dotter hade varit med på denna expedition och när hon steg av kamelen lade jag märke till att hennes dräkt var blodstänkt.
Malek helsade mig och sade, pekande åt brandstället, där röken steg upp:
— Du kan se, att vi funnit sjörövarens skepp. De sovo när vi kommo och ha nu samlats till hundarna, deras fäder.