Efter en stund frågade han på nytt:
— Skulle du, sihdi, lämna igen din hustru?
— Det tror jag inte — om jag hade någon.
— Men ändå anser du, att jag bör hålla alla dessa dumma löften?
— Naturligtvis!—Men om jag hade tagit mig hustru, så hade jag aldrig lovat att lämna igen henne.
— Sihdi! Varför har du inte sagt mig detta förut, så hade jag inte lovat?
— Du är väl karl för din hatt och bör väl framför allt vara det i ett fall som detta. Dessutom kan väl inte en kristen undervisa en muselman i dylika saker som dessa. — Annars tycker jag att du borde försökt att få behålla Hanneh.
— Nu har du rått mig, sihdi.
— Och nu tänker du alltså för din hustrus skull övergiva mig, din herre?
— Aldrig, sihdi — — Och —