Senare kom Halef. Slutligen även scheikens dotter, som knappt kunde behärska det raseri hon kände över att just denne deras fiende skulle komma undan. — Den omständigheten att flykten skett så överraskande och att man haft svårt att hejda honom i den tränga passagen genom massverkan, hade gynnat sjörövaren över förväntan och givit honom ett värdefullt försprång. Dessutom var marken därute sådan, att också den gynnade hans flykt.
— Män och vänner! hördes nu scheiken säga. Han skall genast uppdaga vår tillflykt härstädes. Skola vi därför genast bryta upp, eller skola vi söka att infånga honom med ryttare? Kanske kunna vi lyckas genom att på kameler och till häst slå en cirkel runt hela denna trakt.
— Inte skola vi fly men väl omringa honom, sade hans dotter med av vrede skälvande röst.
De andra instämde.
— Välan! Upp i sadlarna och följen mig! — Den som bringar mig Abu-Seïf. levande eller död lovar jag en stor belöning.
Då framträdde Halef och sade:
— Lönen, är således min! — Därute ligger er farligaste fiende — "svärdens fader" — men död!
Ett sorl av undran gjorde att man knappt kunde höra scheikens ord när denne sade:
— Är det sant och hur kan detta vara möjligt?
— Tack vare att jag genom min herre fått lära mig mästerliga sätt att söka upp spår, svarade Halef. Han har lärt mig se sådana, där annars ingen kan upptäcka dem. — Jag sprang alltså först upp åt vänster här utanför hålan och sedan åt höger och letade noga överallt, men kunde först inte upptäcka det minsta.