— Wermyn …
Han tycktes leta i minnet, men det turkiska ordet ville inte komma.
Arabiska kunde han kanske inte alls. Därför sade han helt kort:
— Wermyn rostbiff!
Kafévärden begrep inte.
— Rostbiff! upprepade han i det han med mun och alla tio fingrarna pantomimiskt sökte imitera att han ville ha något att äta.
— Kebab, förklarade jag för värden, som genast försvann bakom en dörr att arrangera denna beställning som består av ett litet fyrkantigt köttstycke, som på ett spett halstras över elden.
Nu vände engelsmannen sin uppmärksamhet till mig.
— Arab? frågade han.
— Nej, sade jag på engelska.
— Turk?