— Men vi och de fyra hästarna äro i bättre skydd på båten än i land.
— Finns det tjuvar här då — rövare — mördare
— Araberna äro inte att lita på. — Vi ha ännu inte inrättat oss efter förhållandena.
— Vi skola inte heller lita på dem, men inrätta oss. Vi ha bössor.
Varje spetsbof blir nedskjuten.
Han kunde inte frångå sin föresats. Först efter ett par timmar blevo vi färdiga med arbetet. De två tälten restes och mellan dessa samt stranden blevo hästarna tjudrade. — Jag hade den första, de båda tjänarne den andra och tredje samt Lindsay själv den fjärde vakten.
Natten var underbart vacker. Framför oss runno den stora flodens böljor och bakom oss reste sig Dschebel Dschehennems höjder. Firmamentet var ljust nog för att tillräckligt belysa allt; men landet där jag nu befann mig var mig ännu en gåta. Dess förgångna liknade floden Tigris' flöde, som försvann där i djungelns dunkel. — Tankarna knötos vid assyrier, babylonier och kaldéer — stora nationer och jättestäder — men tankarna blevo som minnet av en dröm vars detaljer man har glömt.
När min vakt var slut väckte jag den ene tjänaren och instruerade honom noga. Han hette Bill och var irländare och gjorde på mig intrycket att hans muskelkraft var tre gånger större än hans förståndsgåvor. Han flinade åt mina råd och började patrullera av och an. — Jag somnade.
När jag åter vaknade skedde detta inte frivilligt utan genom en armskakning. — Lindsay stod bredvid mig i sin grårutiga dräkt, som han inte ens i ökenlivet kunde umbära.
— Siri — Vakna!
Jag rusade upp och frågade: