— Vänta! — — Är det inte något som rör sig därborta?
— Var då?
— Jo, där.
Jag utpekade riktningen. Han spärrade upp ögon och mun och spärrade även benen. Hans näsvingar rörde sig. Det såg ut som om han ville se även med luktorganet eller som om han vore begåvad med ett optiskt lukt- och aningsorgan.
— Jo! Alldeles riktigt! sade han. — Nu ser jag.
— Det kommer hitåt.
— Yes! Om det är tjuvarna skjuta vi dem alla.
— Ja, det är verkligen människor.
— Tjuvar. — Måste dö — ovillkorligen.
— Det gör mig ont att jag måste lämna er.