Även jag gjorde mig ett slags turbanring av mina kläder och satte denna på huvudet. Därpå stego vi ned i vattnet. Engelsmannen visade sig vara en lika tränad simmare som han var löpare. Vi kommo över mycket bra och togo åter på oss kläderna.
Lindsay överlämnade sig helt åt min ledning. Vi sprungo ungefär två engelska mil söderut samt slogo där in mot väster, där vi från höjderna hade en vidsträckt utsikt.
Vi klättrade ännu högre upp bland bergen och sågo oss omkring. Men så långt vi kunde se syntes inte en levande varelse.
— Inte en levande själ, sade Lindsay. — Miserabelt!
— Inte heller jag kan upptäcka någon.
— Kanske ni räknat fel? — —
— Vi ha ännu god tid att förfölja dem nere vid floden. Ännu har ingen ostraffat stulit en häst från mig, och jag tänker inte heller nu återvända förr än jag återtagit de fyra djuren.
— Likaså med mig.
— Nej. Ni måste stanna kvar vid edra tillhörigheter.
— Tillhörigheter? Kan köpa nytt om det gamla kommer bort. — Betalar gärna för ett äventyr — mycket bra.