— Ja, det ser ut som om han ville äta upp oss. — Vad var det han sade?
— Han hälsade oss som otrogna. Vi äro ännu inte hans gäster och måste se upp.
— Men vi ha ju blivit bjudna på både mat och dryck?
— Han har dock inte givit oss brödet med egen hand och inte heller salt. — Han ser, att ni är engelsman och dessa tycker han inte om.
— Hur så?
— Vet inte.
— Fråga honom!
— Detta skulle vara ohövligt. Men vi få nog veta det i alla fall.
Vi voro nu färdiga med det knappa målet och jag reste mig.
— Du har nu givit oss mat och dryck, Mohammed Emin, sade jag, och vi tacka dig och skola berömma din gästfrihet överallt vart vi komma. — Farväl! — Må Allah välsigna dig och de dina!