— Den troende behöver ej rädas. Hans liv och hans slut står upptecknat i livets bok.
Han slog sig ned och tog fram en hand full dadlar.
Jag hade riglat igen luckan till avbalkningen och lutat mig över relingen. Som de båda talande befann sig en bra bit från mig, och då jag låtsades vara fullt upptagen med att betrakta vattnet, kunde man gärna inte misstänka mig för att hava lyssnat till dem. Dervischen fortsatte:
— Är denne nemsi rik?
— Nej.
— Hur kan du veta detta?
— Han kan bara betala en sjättedel av vad kaptenen begärt för att överfrakta honom. Men han har en bjuruldu från storherren.
— Då är han helt visst en förnäm man. Har han med sig mycket saker?
— Ingenting alls, men han är väl beväpnad.
— Jag har aldrig sett en nemsi, men jag har hört att de skola vara mycket fredliga av sig. Han bär nog vapen bara för syns skull. — Men nu är jag färdig med min måltid och reser vidare. Hälsa din herre och tacka från mig, därför att han låtit en fattig fakir få komma ombord.