Han kastade en blick ned mot marken och sade:
— Du kan nog förstå att man lätt kan förlora sin häst vid ett dylikt spionerande.
— Jo, naturligtvis! Men det beror också på ryttaren.
— Hade jag emellertid en dylik häst skulle det säkert inte lyckas någon att komma åt varken mig eller hästen.
— Jaså, du rider så bra?
— Jag rider inte på samma sätt som ni. Därför måste jag först rida in en av edra häster efter mitt sätt.
— Då äro vi ju skickligare ryttare?
— Skickligare? — Kanske ni också skjuter bättre?
— Vi skjuta i galopp en duva på tältstången.
— Gott! Låt mig få låna hingsten och sänd efter mig tio av dina bästa krigare. Jag skall inte avlägsna mig tusen lanslängder från ditt läger och ge dem tillåtelse att skjuta på mig så mycket de vilja. — De skola i alla fall varken kunna träffa eller fånga mig.