— Nu skämtar du, emir!
— Nej, detta är mitt rena allvar.
— Och om jag nu skulle taga dig på orden?
— Nåväl; som du vill!
Arabernas ögon glänste av belåtenhet. — Helt visst voro de alla utmärkta ryttare. — De brunno av intresse att scheiken skulle gå in på mitt förslag.
Denne blickade emellertid tankfullt rakt framför sig.
— Jag vet vilka tankar som nu upptar dig, scheik, sade jag. — Betrakta mig! — Tror du, att en man gärna lämnar från sig sådana vapen som jag bär?
— Nej, aldrig.
Jag befriade mig från dem alla och lade dem framför hans fötter, sägande:
— Jag lägger dem här inför dig såsom pant på det att jag inte kommit hit för att beröva dig ett präktigt djur. Och om detta inte är nog som pant så är även min vän kvar här som gisslan.