— Men så fort jag åter befinner mig här så är denna krigslek avslutad.
— Naturligtvis! Jag skall själv rida mitt sto och se till hur det kan gå med den här affären.
— Tillåt mig först att provrida hingsten ett tag?
— Ja, var så god!
Jag satte mig upp. Och under det att scheiken valde ut vilka som skulle förfölja mig, märkte jag att jag helt och hållet kunde förlita mig på hingsten. Då steg jag av och tog av sadeln. Det präktiga djuret märkte visst att något ovanligt förestod. Hans ögon glänste och manen reste sig och hans hovar rörde sig snabbt som en dansös' fötter som vill pröva om dansplanet är fullt korrekt.
— Jag spände nu en rem kring djurets hals samt gjorde en ögla på ena sidan om sadelgjorden.
— Skall du rida utan sadel? frågade scheiken. Och vartill remmen och öglan?
— Detta skall du snart få se. Har du nu valt ut dina krigare?
— Ja! Här äro de alla tio.
De sutto redan till häst. Likaledes stego alla de andra araberna omkring oss till häst.