Endast två instrument funnos: rubabah — ett slags zittra med bara en sträng — och tabl — en liten puka vilken i motsats till zittrans svaga, entoniga ljud gjorde ett förskräckligt larm. — Sedan hölls aftonbön och vi gingo till vila.
Engelsmannen sov i scheikens tält. Men jag lade mig hos hästen ute på marken och tog plats mellan hans fötter. — Har jag verkligen viskat den hundrade bönen i hans öra? I så fall var det inte på grund av någon vidskeplig övertro. Hästen var van vid denna viskning och han skulle därigenom bli mer förtrogen med mig. Och i det jag vid reciterandet hårt andades vid hans näsborrar lärde hästen samtidigt känna sin nya herres lukt.
Jag låg mellan hans ben som ett barn hos en trogen, klok newfoundländare. — När dagen åter grydde öppnades scheikens tält och engelsmannen kom ut.
— Hur har ni sovit? frågade han.
— Gott.
— Men inte jag.
— Varför det?
— Det var för mycket liv i tältet.
— Av de sovande?
— Nej.