— Av vilka annars?
— Av fleas, löss och gnat.
Jag måste skratta och sade tröstnade:
— Vid dylikt måste ni allt vänja er här i landet.
— Aldrig! Kunde dessutom inte sova när jag tänkte på er.
— Varför?
— Ni kunde ju ha ridit er väg innan vi ytterligare fått talas vid.
— Jag hade i alla fall sagt adjö.
— Men försent.
— Hur så?