— Har du kanske vänner bland dessa?
— Ja.
— Detta var ju bra. — Är du stark?
— Fruktansvärt, som ett lejon. — Skall jag visa detta?
— Nej, effendi.
— Men jag borde göra det emedan din nyfikenhet är större än andras tålamod kan uthärda. Packa dig genast undan och kom inte igen.
Jag grep honom vid axlarna och vände honom i lämplig riktning samt gav honom en stöt så att han flög över däcket och slutligen hälsade detta med magen. Men i ett nu var han äter på benen och framme hos mig.
— Ve dig! ropade han. Du har förolämpat en troende. Du måste dö!
Han drog sin handschar och störtade mot mig. Hans sällskap följde efter med draget vapen. Hastigt ryckte jag till mig Halefs ridpiska för att salutera mina angripare med denna. Men det skulle inte komma så långt, ty dörren till hytten öppnades och ett av fruntimren visade sig. Hon lyfte stumt sin hand och drog sig åter tillbaka. De båda araberna hejdade sig i anloppet och gingo ljudlöst åt sidan. Men deras ögon sade mig, att jag inte hade något gott att vänta af dem.
Turkarna hade betraktat denna episod med stor likgiltighet. Blev någon dödad på fartyget, så var det väl så bestämt av kismet, ödet.