Han skrattade.
— Här betyder storherren ingenting, sade han. Här befaller endast storscheriffen i Mekka. Och jag är mäktigare än båda dessa. — Inte heller tänker jag bry mig om dina sändebud. Men möjligen engelsmännen.
— Varför just dem?
— De skola naturligtvis utlösa dig.
— Genom vilken?
— Genom att lösa dig mot min bror.
Detta var en nyhet och tydligen pudelns kärna. Abu-Seïfs bror hade råkat i engelsmännens våld.
— Han har råkat ut för ett egyptiskt fartyg och blivit tillfångatagen, fortsatte Abu-Seïf. — De ha fört honom till Eden — Aden vid Bab-el-Mandeb. — Man ämnar hänga honom. — Men nu ska de få utväxla honom mot dig.
— Går nog inte, sade jag. Jag är först och främst inte engelsman.
— Dödas min bror, måste även du dö. Men du skall skriva ett brev till engelsmännen om mitt förslag. Jag skall styra om att det kommer fram. Skriver du förståndigt, så kan det nog lyckas. Annars vet du nu ditt öde. Du får på dig tillräcklig tid.