— Vet du hur det gick med sambuken?
— Plundrades! Hovet — pengarna — ligga nu i kaptenens, Abu-Seïfs kajuta. — Besättningen blev kvar, dels bunden, dels mördad. — Oss tog man med för att ha som gisslan för Abu-Seïfs bror.
— Jaså, du vet detta?
— Jo, jag har lyssnat ut den saken. Den här skutan låg helt nära oss i bukten den där natten. — Men nu måste jag undan. — God natt, sihdi!
— God natt!
Han lämnade den fortfarande stängda dörren, som han inte kunnat öppna, och jag kunde nu endast höra orkanens vilda brus, men som dock nu tycktes vara i avtagande. Även sjöarna började sakta av. Ovädret syntes gå lika plötsligt som det kommit över oss. — Jag kände mig i alla fall lugnare och insomnade.
När jag vaknade låg fartyget för ankar.
Min dörr öppnades som vanligt av väktaren, som frågade:
— Vill du upp på däck?
— Gärna det, svarade jag.